Linnea

Torsdag idag då. Är inlagd för läkemedelstudien till 9 imorgon bitti, rätt länge faktiskt. Började med att jag fick en kanyl i armen, det var mindre trevligt. Jag lovar, den var typ 6cm lång nålen. Nåväl det gick ändå rätt bra.

Så nu vet ni var ni har mig.

Sen fick jag veta att min framtid, eller ja för ett år fram över, kanske kan vara räddad! men bara kanske. Vill som ändå vara kvar här i Luleå ett tag, varför ska man ha så bråttom med allt? Än är man ju inte så speciellt gammal, om man nu ändå ska jobba hela livet, varför inte testa på lite saker, göra det man känner för, känna lugnet ett tag nu när man har möjlighet till det. Det är inte självklart det går sen. Är inte helt redo att lämna allt här, mina fina vänner, min familj och min lille vovve, och inte dig.

Har inte så mycket att göra än att fundera, vilket kanske märks hehe.

Nä dags att lämna typ femtonde röret med blod, är det bra att tappa såhär mycket blod verkligen?.